Träsnidaren Karl Gösta Engström, (1912-2009) på Alnön. Intervjuad av Johan Brännström på Alnö servicehus 2003.

J: -Ja, Gösta hur länge har du hållit på att tälja figurer?

G:-Ja, jag började väl tre veckor sedan efter jag klev upp ur höljet på min mor.

J:-Jaha, så pass tidigt?

G:-Ja, jag började med en bordskniv.

J:-Mm.

G:-Men då skar jag mig i tummen.

J:-Ja...

G:-Vilken tumme? Vänster tumme.

J:-Och sedan fortsatte du efter det.

G:-Ja sedan, sedan slog jag ju igenom när jag var en sju år.

J:-Jaha, och blev omskriven i tidningarna och så?

G:-Ja, huva. Den där känner vi väl, den där konstnären känner vi väl. Jodå jag har stått på parnassen i många herrans år. Och alla känner mig.

J:-Var får du inspiration då?

G:-Ja, där ovan ifrån

J:-Genom högre makter?

G:-Jag liksom håller mig väl med honom. Och han klappar mig på axeln och säger: Du gör det bra Gösta. Sådana som dig skulle vi haft många utav.

J:-Vad använder du dig av för träslag då?

G:-Ja, vanligt lövträ förstås, bara det inte är kvist i dem. För kvist är inte något bra att arbeta i. Nej det skall vara rättkavligt trä. Al går bra och sälg går bra och asp går bra. Det går bra allting bara man är… Men jag gör ingenting när jag är helnykter. Jag måste ha lite starkdroppar.

J:-Ja, så du känner Gud klappar dig på axeln... Vad använder du dig av för verktyg då?

G:-Ja, en täljkniv utav Frost i Mora. Det är bästa grejorna det. En morakniv det är fina grejer. Det är en riktig kniv. Det är en frosting, ska det vara. En riktig frosting från Mora.

J:-Men det är bara kniv du använder dig utav?

G:-Ja, ibland har jag väl någon fil och något bryne. Det måste man ju ha. Fan, man är ju yrkesman för i helvete.

J:-Har du haft några utställningar då?

G:-Jo, men det har blivit bara fiaskon.

J:-Det har det... Har det varit många utställningar?

G:-Ja, en arton stycken.

J:-Är det runt i Sverige då, eller är det…

G:-Ja, mestadels i södra Sverige. I Värmland till exempel, och där ville dom jag skulle göra… Jag gjorde till Mikaeligården i Arvika och så gjorde jag en utställning på folkets hus i Arvika. Och de sa Da capo, da capo!

J:-Jaha, där ser man.

G:-Och dom ville jag skulle komma tillbaka. Men, jag har ju inte respengar så jag kan inte åka dit. Och nu har jag ju inte något. Jag går ju och stämplar. För facket, men. Men nu har dom dragit. Så jag får bara halv, halv lön. Så nu ska jag ta och sjukskriva mig. Så jag får riktigt.

J:-Ja, det är riktigt.

G:-Det finns många… Många möjligheter att försörja sig. Men arbeta är det dummaste man gör. Det är hästar och dumt folk, de arbetar de. Men inte jag inte.

J:-Nej, nej.

G:-Nej.

J:-Använder du dig av riktiga personer, när du täljer gubbar? Som förebilder.

G:-Ja, som förebilder använder jag mig utav original. Men inte på det här bygget inte. För jag vill inte föreviga någon utav det här.

J:-Nähä, jag förstår.

G:-Som jag trivs med på dagarna här. Nej, Någon glädje vill jag ha för mig. Det är skadeglädje.

J:-Ja det är det. Vad tar du betalt för en trägubbe som du gjort?

G:-Ja det mesta har jag väl fått på käften. Inte har jag fått nåt betalt inte. Inte är det där jag, säger de. Jo, men det är en karikatyr utav dig. Ditt själsliv är det jag har fångat. Inte fejset ditt. Nä! Det är din själ. Ditt intellekt, som jag fångat. I trägubbarna.

J:-Hur lång tid tar det att göra en trägubbe?

G:-Ja, fjorton dagar. Tre veckor om jag är lat. Det beror hur länge jag ligger på dagen. Jag brukar häva mig ur sängen vid tolv-ett tiden på dagen. Då är jag pissnödig.

J:-Ja, då måste du kliva upp. Pappa din han täljde också va?

G:-Ja han håller väl på än.

J:-Du tror det?

G:-Där uppe förstås.

J:-Ja, just det. Är det fler i släkten som har sysslat med det?

G:-Som är tokig?

J:-Ja, som har täljt?

G:-Som är galna? Det är nog många i den här släkten som är lite underliga. Det är inga sådana där slätfigurer. Sådana där intetsägande jävlar. Slätrakade och nyklippta och så där. Som måste behaga omgivningen. Det ger jag jämt. Ja.

J:-Du målar ju tavlor också?

G:-Haa, jag klåta väl på lite grann.

J:-Ja, vilket föredrar du av att måla tavlor och tälja?

G:-Ja, det är lika roligt allting. Också är jag bra på att sparka boll. Och allmän idrott.

J:-Ja, du sysslade mycket med det som ung va?

G:-Ja, som ung sprang jag 800 meter och fyrahundra meter och alltid blev jag sist. Jag fick aldrig någon medalj. Men mycket medalj har jag fått utav glopan.

J:-Av vilken anledning då?

G:-Ja, jag såg så jävlig ut så de slog mig. "Vad står du och glo i", sa dom, också small det. Och då sa jag  "Men titta på fan, slåss han inte också, ynkryggen".

J:-Ja, du kan inte ha haft ett lätt.

G:-Nä.

J:-Ja, jag tror jag har ställt alla frågor nu…

G:-Ja, det är roligt att hålla på med lite luffarslöjd. Ett tag satt jag och glodde, och när jag blev less på att glo då satt jag och gapa

J:-Jaha, omväxling förnöjer.

G:-Ja också skar jag tänderna så det gnissla och gnall bara.

J:-Ja, då får vi tacka för den här intervjun.

G:-Å, tack själv, tack själv redaktören.

J:-Tack ska du ha.

"Adam och Eva"